Wife!

Jag har ju lovat att fortsätta berätta om kallet. Nu kommer vi in på något som jag tror kan vara lite kontroversiellt i dagens ”jämnställdhets Sverige”. Jag och min man, Mats-Jan, träffades för snart 30 år sedan och har varit ett par i 25 år, gifta i snart 21 år. När vi gifte oss hade jag en ganska ”planerad” framtid klar för mig. Först och främst skulle jag bli färdig läkare och jobba med det ett tag, sedan kunde vi tänka på barn. Allt detta fick en vändning när jag mitt under studierna efter ca 1 års äktenskap blev gravid. Det var bara att ändra planerna. Under mammaledigheten började jag fundera och tvivla på om jag verkligen skulle bli läkare. Mats-Jan hade ett tydligt kall, predikant! Skulle dessa två  yrken gå att kombinera, skulle det dra oss åt olika håll? Ju mer jag tänkte på det desto mer frustrerad blev jag. Jag fastade och bad mycket för detta! Man vill ju göra rätt val i livet.

Så fick jag tag på en bandserie med undervisning av Ed Cole ”For women only.” Det första han säger är – Du kan vara världens bästa advokat, predikant eller läkare, men är du inte en hjälp till din man kommer du alltid att vara frustrerad! Detta fångade mig, jag var ju frustrerad!

I 1 Mos. 2:18-23 Talar om hur Gud ser att Adam/ mannen, trots sin innerligga och direkta relation till Gud och skapelsen inte är tillfredställd, något saknas, han behöver någon vid sin sida. Gud skapar djuren, men de räcker inte till för Adam, han behöver någon jämnställd, men inte likadan, kompletterande men inte tävlande (completing not competing), någon att stå vid hans sida att slipas mot, en hjälp sådan honom höves, för att utföra det verk Gud gett honom, att råda över skapelsen, han klarade det helt enkelt inte själv. Gud skapar kvinnan och Adam utbrister – Äntligen! Precis den jag behöver!

För mig började en resa, där jag insåg att  jag skulle nog vara frustrerad om jag inte hade dessa ordningar på plats. Så mitt hjärta svarade ja till detta kall att vara wife!  Att vara en hjälp till min man, sådan honom höves!

Mats-Jans första reaktion när jag ställde frågan -”Är jag en hjälp till dig, vad ska jag göra för att hjälpa dig komma dit Gud vill?” – var ”När du är glad och nöjd är du den bästa hjälpen för mig!”. Jag njöt av att studera, då trivdes jag verkligen,  var glad och nöjd, så beslutet blev att fortsätta studera – i ca 1 år – sedan skulle livet få en vändning!

Min vän hur är det med dig, vågar du svara på kallet att vara ”wife”? Gud vill inte ta något från dig, snarare ge något till dig. Mitt liv fick en vändning och vilken vändning sen! Nästa gång får du läsa hur vi kom ut på missionsfältet – Beeing wife led to becoming missionary!       

Till nästa gång- 

Blessings,

Caisa

Jag – och mitt kall!

Nu när man har startat blogg kanske man ska förklara vem man är? Inte det lättaste alltid! Någon frågade mig vad mitt kall är; ja det kan jag ju ha många svar på, men jag läste en bok för ett antal år sedan, där titeln så bra fångade detta – iallafall för mig ”Woman, wife, mother!”

Woman

- Gud skapade mig till kvinna, med allt vad det innebär, alla mina karaktärsdrag och egenheter, och tänk, Han vill ha mig just så, inte på något annat sätt. Tänk vad viktigt det är att vi som är kvinnor, verkligen lever ut att vara kvinnor. Där vi verkar och lever, i våra hem, på våra arbetsplatser och i våra kyrkor. Nu i jämnställdhetenstidsålder kan det vara svårt att vara just kvinna, vad menar jag undrar du? Jo, nu när kvinnor börjar träda in på de områden som traditionellt sätt varit männens, det kan vara olika yrkesområden, så hävdar jag att kvinnor måste stå på sig för att vara kvinnor. Ofta det man ser är att kvinnor för att hävda sig i ”männens värld” blir manhaftiga, får ett manligt sätt och uppträdande, blir tuffare och till och med lite hårda, man ställer upp på de krav som ställs av männen. Men är det det som behövs? Jag tror inte det, kvinnor behöver komplettera med det som just vi är så bra på, de mjuka värdena där människan inte produkten står i centrum.

En bra illustration jag kommer ihåg av denna problematik är när jag för ca 22 år sedan studerade på läkarlinjen i Umeå. Vi var 50 studenter på min kurs och ca hälften var kvinnor. Naturlig så kom diskussioner upp om hur man skulle förena detta ”karriärsyrke” med familj. Det normala för en framgångsrik tex kirurg då var att man arbetade ca 70 t/ vecka. Att förena detta med famlj och barn verkade ju inte möjligt. Men vad ska man göra; detta är den krassa verkligheten och har man gett sig in i leken så….Jag hävdade däremot bestämt att, nej har nu kvinnorna trätt in i denna roll så har de också kommit för att förändra den, till att  bli mer kvinnlig och anpassad till ett familjeliv. Men är det så lätt? Nej, idag ser vi kvinnliga läkare som brottas med att få till det, att kunna jobba ”deltid” för att de vill ha mer tid med sina familjer. En vännina som idag arbetar som  läkare berättar att hon ofta fått kommentarer om hur hon kunde vara mammaledig så länge som 1 år, var hon inte rädd om sin karriär? 

Kära vänner vad är Kristen kvinno kraft? Jo, att leva ut att vara sann kvinna, skapad till Guds avbild! Inte att försöka göra allt som männen fast i en kvinnokropp! Gud har en plan och ett syfte med att kvinnor ska finnas på olika områden i samhället!

Next time – Wife!

Blessings,

Caisa

Söndag – vilodagen!

Gud skapade – tyckte det var gott – sedan vilade Han! Varför har vi så svårt att göra likadant? Vi skapar (läs jobbar), skapar, skapar, skapar och skapar – emellanåt tittar vi på det vi skapat och självkritiskt undrar om det är gott nog, kanske vi måste skapa lite till, så att det, vi, duger??? När vi sedan är nöjda med det vi skapat, kommer vi hem och skapar på nytt, lite annat, i trädgården, i hemmet, med bilen, huset, båten, sommarstugan. Vi skapar och skapar igen, så tittar vi och undrar om det är gott? Vi vill ju att grannen, vännen ska tycka att det är gott, så att vi duger….

Vilan – var finns den, när infinner den sig mitt i allt det skapande och granskande? Idag vilade jag, idag – söndag! Jag vilar som bäst i goda vänners lag. Nya vänner som kom på spontanbesök, det blev mycket prat, vi både gav och tog, så uppfriskande, energigivande och med mycket glädje!

Mina vänner, jobba på, men glöm inte att vila och ha kul!

Till nästa gång, blessings!

Caisa

Hemma igen från Kina!

Ja, då är man här i Sverige igen efter 6 dagar i Kina!

Fantastiskt att få förmånen att resa dit. Som ”gammal” missionär är man ju ganska berest, en 30-40 länder sisådär. Men aldrig tidigare Kina. Har längtat efter att få komma dit, se detta stora förunderliga land, samt de troshjältar man hört så mycket om. Nog uppfylldes mina förväntningar allt, härligt land, underbara, vilda, hungriga syskon. Så likt både Ukraina och Azerbijdzjan när vi kom dit i början av 90 talet – denna underbara pionjärstid! Jag kände mig som fisken i vattnet! Här passar jag in var min återkommande tanke!!!

Men, nu är jag här igen…..Allt förmår jag i Herren som ger mig kraft!!!! Skämt å sido, skall ha cellgrupp med mina fantastiska vardagshjältar här i Sverige, ett 10-tal kvinnor med olika nationaliteter och bakgrund. Vi trivs ihop, pratar, diskuterar – ibland vilt…, skrattar , gråter och ber tillsammans. Det finns härliga troshjältar hä’r också!

Till nästa gång – blessings!

Caisa

Ute i cyberspace

Jaha, då är man här, ute i cyberspace menar jag.Finns man inte här, finns man inte!!!Är det dagens verklighet, jag vet inte, men maken ville att jag skulle börja blogga, så jag tänkte why not!

Sitter här på långfredagens morgon, solen skiner, det är tyst i huset, alla sover, bara jag är vaken, så skönt!Snart ska vi iväg på långfredagsgudstjänst, så småningom börjar alla vakna.

Gudstjänst på långfreddagen?!  Ja, det är ju så att upprinnelsen till vårt påskfirande ligger i vad som hände för drygt 2000 år sedan denna helg. Jesus lider, Jesus dör, Jesus går ned i dödsriket, Jesus uppstår, i allt detta får mänskligheten upprättelse, rätten till en relation till Gud. Jesus öppnar vägen! Kristendomens kärnbudskap, inte i din egen kraft utan på grund av vad Jesus gjort! Allt av nåd, förunderlig nåd, vi förtjänar det inte, Han gjorde det för att han älskar dig!